Det hade varit skönt att bara dra från alltihop, men det känns trots llt lite bättre nu. Jag vet dessvärre inte hur jag kommer att bete mej ute bland folk. Jag känner mej konstig. Isolerad. Som om jag inte varit utanför huset på en månad, vad som egentligen bara är två dagar och knappt det! Jag förväntar mej inget stöd, de är inte sådana. Mer tvärtom, men jag ska försöka stå emot och inte ta åt mej.
Jag har efter en idolkväll, där en av favoriterna åkte ut, rivit mej under ögat och har en djup smärta. men det känns bra för då känns det inre mindre.
/lindie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar