trasan.

Jag kommer ihåg på scouterna, när vi lekte en lek som hette trasan, eller nåt liknande. Man skulle springa fram så snabbt som möjligt och ta trasan sen skulle man ha en dragkamp och den som fick den vann. Jag hatade leken och det är just så det känns just nu. Det är jag som är trasan. Att tio jävla minuter kan orsaka sån här uppståndelse. Visst fan jag kör, men jag orkar inte med sånt här. Jag är arg, men mest av allt känner jag för att gråta just nu bara för att bli av med allt.

Jag är för arg för att skriva nåt positivt glatt och trevligt. Det får jag göra efter imorn när det här helvetet är överstökat. Just nu känner jag att jag aldrig skulle erbjudit mej att köra.

gonatt och gråt
li.