hemma från skogspromenaden. Rocky har blivit så duktig nu. Han kan gå utan koppel.
Jag är fortfarande irriterad, men det känns i alla fall lite bättre.
måndag 13 september 2010
wonderful life
helt off
Nu är jag upprörd igen.
Arg på alla.
Nu ska jag ta hunden och gå en lång runda och avreagera mig.
hejdå.
tisdag 7 september 2010
australien i bilder.
Klättrandes på västkusten
Jag & Sam på Sams födelsedag
Jag med alla väskor på Australia Zoo
jag och linnea med känguru på Australia Zoo
Det här är bara en miljondel av alla bilder jag har. Det här är höjdpunkterna på resan. Bästa resan nånsin!
li.
söndag 5 september 2010
rocky
Jag har ju fått en ny liten vän under tiden jag var iväg. Hans namn är Rocky och är världens buse. Sen jag kom hem har jag blivit favoriten vilket gör mig mycket glad, så Toffie inte ägnade mig ens en blick, om inte mat var inblandat :) Men jag älskade henne ändå och saknar henne också, men hon har det nog bättre nu.
if I had eyes
Innan jag åkte lovade jag mamma att skriva mer än malin gjorde. Det visade sig vara svårare än jag tänkt mig. :) När man inte har tillgång till egen dator, måste betala minst $4 för en timme och när datorerna är de segaste man kan tänka sig, då gör man hellre något annat. För allt man gjorde i Australien var mycket roligare än att sitta vid en dator. Jag är så glad att jag skrev dagbok varje dag istället. Det är så underbart kul att läsa redan nu. :)
Men som sagt nu är jag hemma. Dags för nya äventyr, men inte ute i vida världen, utan i Lönsboda. Jag är inte deprimerad längre, men tro mig det har jag varit. Det är en rejäl omställning en kulturkrock. Allt är så "no worries" och så kommer man hem till petiga Sverige och Lönsboda, där man inte kan göra nåt förrän ALLA vet. Det är svinkallt och i Darwin är det kokhett och underbart! Människor är omtänksamma och öppna och inte sköt-dig-själv som i Sverige. Åh ja, jag saknar det allt! Det var så skönt att ha sitt liv i en väska, packa ihop och dra om det inte fanns något jobb eller nåt annat kul, eller helt enkelt om man tröttnat på stan. Nu är jag fast här så istället för att flytta på mig flyttar jag på mina möbler och låtsas att jag är någonstans där det är varmt och gömmer mig under duntäcket.
Jag saknar mycket men mest saknar jag Sam.
li.
måndag 2 augusti 2010
äventyret över!
Jag är hemma, i Sverige, I Lönsboda. Jag har varit här i en vecka imorn. Den veckan har gått otroligt snabbt. Jag har varit på Emmabodafestivalen och spenderat tid med nya hunden, Rocky. Det har varit kul, men fy farao vad jag önskar att jag befann mej i Darwin i den svettiga klibbig underbara värmen med Sam, Elvira, Kajsa och alla andra underbara människor.
Även om det är jättekul att träffa alla hemma igen så saknar jag allt där. Livsstilen, vädret, människorna... Allt. Jag tror inte jag insåg hur mycket jag gillade det förrän jag kom hem. Det var då jag märkte hur stor skillnad det var. Jag ska definitivt tillbaka snarare än jag hoppas.
Det är helt obelivligt (är det där verkligen ett ord?) att det verkligen har gått ett helt år. Det känns som om det var igår jag stod där på flygplatsen med Micke och fick höra att vårt flyg var försenat och att vi skulle missa alla kommande flyg. Men samtidigt känns det som om det var evigheter sedan.
Jag ska försöka skriva ihop nåt om den sista tiden, det var så intensivt då så jag hade inte tid (eller lust) att skriva. Det finns så mycket annat roligt att göra än att sitta vid en dator och betala $4 per timme för att sedan bli förbannad över att det går så långsamt eller att det inte funkar. Men nu när jag är hemma i min tristess så har jag verkligen tid.
Nu ska jag försöka sova så att jag inte vänder på dygnet och får jetlag igen.
L.
Även om det är jättekul att träffa alla hemma igen så saknar jag allt där. Livsstilen, vädret, människorna... Allt. Jag tror inte jag insåg hur mycket jag gillade det förrän jag kom hem. Det var då jag märkte hur stor skillnad det var. Jag ska definitivt tillbaka snarare än jag hoppas.
Det är helt obelivligt (är det där verkligen ett ord?) att det verkligen har gått ett helt år. Det känns som om det var igår jag stod där på flygplatsen med Micke och fick höra att vårt flyg var försenat och att vi skulle missa alla kommande flyg. Men samtidigt känns det som om det var evigheter sedan.
Jag ska försöka skriva ihop nåt om den sista tiden, det var så intensivt då så jag hade inte tid (eller lust) att skriva. Det finns så mycket annat roligt att göra än att sitta vid en dator och betala $4 per timme för att sedan bli förbannad över att det går så långsamt eller att det inte funkar. Men nu när jag är hemma i min tristess så har jag verkligen tid.
Nu ska jag försöka sova så att jag inte vänder på dygnet och får jetlag igen.
L.
måndag 5 juli 2010
en kort snabb sammanfattning!
Jag vet inte riktigt vart jag ska borja. Det har gatt for lang tid nu.
Jag har hoppat fallskarm, varit i Nimbin.
Akt till Noosa bott pa ett underbart hostel. Paddlat kanot och campat.
Varit pa Fraser Island och traffat dingos och badat i Lake McKenzie.
Stannat alldeles for lange i 1770 och inte gjort ett dugg.
Varit i Airlie Beach och seglat ut i Whitsundays!
spenderat ett par dagar i Cairns och sen flog jag tillbaka till Darwin for ett kart aterseende av allt underbart Darwin har att erbjuda. Jag har lart kanna en hel bunt underbara manniskor som jag hoppas kunna halla kontakten med.
Just nu ar jag i Sydney. Ikvall kommer kusin linnea och det ska bli sa kul. Nastan ett ar sen jag traffade henne.
Sydney ar oehort kallt for att vara Australien, i alla fall for mej. Folk gar har i dunjacka, halsduk, mossa och vantar. Nar jag kom igar hade jag shorts och flipflops. (: som det kan ga.
Nu ska jag fixa med lite smatt innan jag ska hamta linnea pa flygplatsen.
L.
Jag har hoppat fallskarm, varit i Nimbin.
Akt till Noosa bott pa ett underbart hostel. Paddlat kanot och campat.
Varit pa Fraser Island och traffat dingos och badat i Lake McKenzie.
Stannat alldeles for lange i 1770 och inte gjort ett dugg.
Varit i Airlie Beach och seglat ut i Whitsundays!
spenderat ett par dagar i Cairns och sen flog jag tillbaka till Darwin for ett kart aterseende av allt underbart Darwin har att erbjuda. Jag har lart kanna en hel bunt underbara manniskor som jag hoppas kunna halla kontakten med.
Just nu ar jag i Sydney. Ikvall kommer kusin linnea och det ska bli sa kul. Nastan ett ar sen jag traffade henne.
Sydney ar oehort kallt for att vara Australien, i alla fall for mej. Folk gar har i dunjacka, halsduk, mossa och vantar. Nar jag kom igar hade jag shorts och flipflops. (: som det kan ga.
Nu ska jag fixa med lite smatt innan jag ska hamta linnea pa flygplatsen.
L.
tisdag 8 juni 2010
long time....
Tiden gar sa fort och det hander sa mycket sa jag blir nastan galen. Nu ar jag i Airlie Beach. Har ar sa varmt och fint! Till skillnad fran kalla byron. Mycket har hant sen sist, men just nu, just idag har jag faktiskt inte tid att skriva om allt. Jag maste fixa en hel del viktiga grejor innan det blir forsent!
Men snart....
L.
Men snart....
L.
lördag 8 maj 2010
byron
Nu ar jag i Byron Bay igen. Underbart att inte bo i en kottfabrik. Har haft san hemlangtan senaste veckan. Men nu ar den som bortblast! Det ar skont. Nu ska jag ta det lugnt tills Elvira kommer sen far vi se vart det bar av. Norrut i alla fall!
Bytte hostel idag! Och sprang in i tva svenska tjejer som jag traffade i Byron forra gangen jag var har! Skumt!
Har fatt upp lite bilder pa facebook idag! sa titta in!
L.
Bytte hostel idag! Och sprang in i tva svenska tjejer som jag traffade i Byron forra gangen jag var har! Skumt!
Har fatt upp lite bilder pa facebook idag! sa titta in!
L.
annu ett hemskt aventyr till historien
Nu ar jag tillbaka i Byron Bay efter en vecka mitt ute i ingenstans. Om jag sak vara arlig sa vet jag inte riktigt vart jag var. Nagonstans utanfor Stanthorpe, kanske i Wallangarra! Vi var ungefar 20stycken som akte dit med en svindyr buss, kan tillagga att 15 av dessa lamnade stallet innan en vecka hade gatt! 5 tjejer stannade, och det gjorde de endast for att de skulle fa sina andra-ars-visum. Jag tycker lite synd om dom som ska tillbringa 3 manader dar.
Jag vet egentligen inte vad som var sa illa. For det forsta var det svinkallt i byggnaden. Inget absolut inget att gora. Det fanns nagra branda dvder men de tittade vi igenom snabbt. Hade man pengar kunde man ga till pubben och spendera upp pengarna. Men det gjorde jag inte. Vi sov mest, om vi inte at eller glodde pa film. Jag vet inte om jag namde vad det har stallet var fornat... Jo, det var en fore detta kottpacknings fabrik. Pa herrtoaletten (pa hostelet for bara tjejer) fanns en stor skylt dar det stod typ "kom ihag att tvatta handerna nar ni jobbar med kott" eeeuw. Stallet hade precis oppnat igen eftersom de for 3-4veckor sedan hade haft problem med rattor. Tanten som hade hand om stallet var minst sagt skum och det kandes aterigen som att vara tillbaka i skolan. Pa ett daligt satt. Jobbet var trevligt och jag hade kunnat tanka mej att gora det ett tag till om det inte vore for boendet. Hade boendet varit billigare och man fatt mer lon sa hade det kunnat lona sej att stanna. Men nu fick vi ihop 207 dollar var och 200 av det gick till pissboendet!
En normal dag sag ut sahar. Vaknade med sju andra tjejer i ett svinkallt rum klockan 4 pa morgonen. Gick upp och at frukost, trots att det var mitt i natten. Gjorde matsack, satte sej pa bussen och akte i 40 minuter, i totalt morker. Kom fram till appelfarmen, fortfarande totalt morker. Vanta in de dar killarna som egentligen inte gjorde nat dar. Klagade pa att applena vi plockat har blamarken. Var det riktigt kallt gjorde de en brasa, detta hande bara en gang. Vantade pa att solen skulle ga upp och sa fick vi vara appelvaskor och traskade ivag for att hitta var rad i detta enorma tradstalle. plockade korde traktor plockade. Akte hem. Duschade. at och vantade pa att det skulle bli kvall(och da menar jag inte kvall, utan 6-7 tiden, da var det laggdags. Dels for att vi var trotta, men ocksa for att det inte fanns sa mycket annat att gora!)
Jag plockade i en grupp med tva tjejer fran Frankrike och en tjej fran England. Den sistnamda kom en dag efter oss och lamnade oss efter 2 dagars plockande. och efter en vecka lyckades vi antligen ta oss darifran med mindre pengar an nar vi kom dit.
Jag vet egentligen inte vad som var sa illa. For det forsta var det svinkallt i byggnaden. Inget absolut inget att gora. Det fanns nagra branda dvder men de tittade vi igenom snabbt. Hade man pengar kunde man ga till pubben och spendera upp pengarna. Men det gjorde jag inte. Vi sov mest, om vi inte at eller glodde pa film. Jag vet inte om jag namde vad det har stallet var fornat... Jo, det var en fore detta kottpacknings fabrik. Pa herrtoaletten (pa hostelet for bara tjejer) fanns en stor skylt dar det stod typ "kom ihag att tvatta handerna nar ni jobbar med kott" eeeuw. Stallet hade precis oppnat igen eftersom de for 3-4veckor sedan hade haft problem med rattor. Tanten som hade hand om stallet var minst sagt skum och det kandes aterigen som att vara tillbaka i skolan. Pa ett daligt satt. Jobbet var trevligt och jag hade kunnat tanka mej att gora det ett tag till om det inte vore for boendet. Hade boendet varit billigare och man fatt mer lon sa hade det kunnat lona sej att stanna. Men nu fick vi ihop 207 dollar var och 200 av det gick till pissboendet!
En normal dag sag ut sahar. Vaknade med sju andra tjejer i ett svinkallt rum klockan 4 pa morgonen. Gick upp och at frukost, trots att det var mitt i natten. Gjorde matsack, satte sej pa bussen och akte i 40 minuter, i totalt morker. Kom fram till appelfarmen, fortfarande totalt morker. Vanta in de dar killarna som egentligen inte gjorde nat dar. Klagade pa att applena vi plockat har blamarken. Var det riktigt kallt gjorde de en brasa, detta hande bara en gang. Vantade pa att solen skulle ga upp och sa fick vi vara appelvaskor och traskade ivag for att hitta var rad i detta enorma tradstalle. plockade korde traktor plockade. Akte hem. Duschade. at och vantade pa att det skulle bli kvall(och da menar jag inte kvall, utan 6-7 tiden, da var det laggdags. Dels for att vi var trotta, men ocksa for att det inte fanns sa mycket annat att gora!)
Jag plockade i en grupp med tva tjejer fran Frankrike och en tjej fran England. Den sistnamda kom en dag efter oss och lamnade oss efter 2 dagars plockande. och efter en vecka lyckades vi antligen ta oss darifran med mindre pengar an nar vi kom dit.
tisdag 27 april 2010
paradis
Nu har jag flyttat pa mej igen. Tillbaka i Surfers Paradise for at invanta jobb, som jag antligen far pa lordag! Wuuhuu. Nu kvittar det hur illa det ar. Jag tanker stanna anda. Men jag har en kansla av att det har kommer att bli bra!
Nar jag kom till hostelet igar kande de igen mej och undrade varfor jag var tillbaka. Till och med staderskorna. haha. Jag alskar det har hostelet och det ligger langt ifran alla affarer sa jag sparar pa att bo har! och det gillar jag!
Nu ska jag bara ta det lugnt ett par dagar. Ga ill stranden, chilla. Sen borjar jobbet. och sen ska jag ha semester tills jag kommer hem.
Alltid nar man kommer till ett nytt rum pa hostelet sa fragar alla var man har varit hur lange man har rest osv. Jag har svarat att jag har varit ute i 7 manader men sa borjade jag rakna pa det och det ar ju 9! Shit alltsa. Tiden har gatt sa himla fort. och an har jag mycket kvar att upptacka.
Nu ska jag tvatta for det har jag inte gjort pa ett par veckor. inte sen jag var i hervey bay....
L.
Nar jag kom till hostelet igar kande de igen mej och undrade varfor jag var tillbaka. Till och med staderskorna. haha. Jag alskar det har hostelet och det ligger langt ifran alla affarer sa jag sparar pa att bo har! och det gillar jag!
Nu ska jag bara ta det lugnt ett par dagar. Ga ill stranden, chilla. Sen borjar jobbet. och sen ska jag ha semester tills jag kommer hem.
Alltid nar man kommer till ett nytt rum pa hostelet sa fragar alla var man har varit hur lange man har rest osv. Jag har svarat att jag har varit ute i 7 manader men sa borjade jag rakna pa det och det ar ju 9! Shit alltsa. Tiden har gatt sa himla fort. och an har jag mycket kvar att upptacka.
Nu ska jag tvatta for det har jag inte gjort pa ett par veckor. inte sen jag var i hervey bay....
L.
lördag 24 april 2010
en fantastisk dag!
Dagen idag har varit som en drom. Herregud alltsa. Jag borjade visserligen med att forsova mej, men det gjorde inte sa mycket. Jag tog bussen utanfor stan och akte till Lone Pine for att krama koalor och mata kangurur och titta pa en massa andra djur. helt fantastiskt underbart. Efter eb lang dag dar tog jag bussen in till stan igen. Det borjade skymma och jag akte upp i parisehjulet och njot av utsikten i 5 langa varv! Nar jag kom ner var det en symfoniorkesterkonsert for Anzac-day imorn. Sa dar stannade jag ett tag. Magiskt. Sen gick jag hem i duggregnet med mamma och pappa i orat!
L.
L.
fredag 23 april 2010
brisbane
Jag gillar faktiskt Brissie. Igar gick jag ner till Queen St mall. och strosade runt Det var inte sa speciellt. Det kandes precis som Adelaide. Men sen gick jag om Southbank pa hemvagen. Helt underbart. Dar har jag tillbringat hela dagen idag, vid den konstgjorda stranden. Idag har det inte regnat utan varit soligt och varmt. Jag vantade mej inte att det skulle vara sa varmt sa jag tog inte nan bikini med mej. Det var lite synd. Men jag hade en valdigt bra dag idag! Nu vet jag inte vad jag ska hitta pa ikvall. Men det loser sej alltid!
L.
L.
slutet pa bundaberg
Jag glomde ju det braiga slutet. De tva sista dagarna i Bundaberg var faktiskt riktigt bra. Jag traffade en amerikans tjej vid namn Jessica pa rummet. Vi akte en gratisbuss till stranden och chillade runt en hel dag, Underbart! Dagen efter var annu battre. Vi gick ut till Bundaberg Rum. Kollade pa hur rom tillverkas och fick 2 gratisdrinkar. En rom&cola och en kaffe&chokladlikor med rom. utsokt. Sen borjade vi ga hemat mot vart hemska hostel. och sag ett litet vinstalle pa vagen vi gick in och tog en liten vinprovning nar vi anda var igang. Himla mysig dag och det gor att min Bundaberg vistelse blir lite battre nar jag tanker tillbaka pa den. Darefter gick vi hem och jag sov i min sang utan lakan. och sen till nasta hojdpunkt. Jag lamnade Bundy!
L.
L.
mitt hemska aventyr i bundaberg
Trots alla varningar jag fick om Bundaberg sa akte jag dit. Kalla mej dum, blond, vad du vill. Men jag var i starkt behov av pengar och nar jag ringde och fragade om det fanns nat jobb sa sa de att jag skulle fa jobb direkt. Vilken pank backpacker skulle inte ga pa det? Bundaberg Backpackers. Jag kommer alltid att hata det stallet. De hade sa manga regler sa jag kommer knappast ihag alla. Man fick en hel a4-sida. Koket hade tva spisar och en vask och stangde klockan nio pa kvallen. Nar jag ringde och horde om det fanns nagra jobb sa de att det fanns gratis internet pa hostelet. Tva langsamma gamla burkar. Dar stangde de ocksa klockan nio pa kvallen.
De forvanta sig att man ska ga upp mitt i natten och satta sig pa de fula bla stolarna, fa sitt namn uppskrivet pa en lapp och sen vanta pa att nan kanske inte dyker upp. Annars far man ga och lagga sig igen. De sa att jag skulle fa jobb direkt nar jag kom, men vantelistan ar lang, riktigt lang. Och det fick man inte veta forran efter man hade betalat hutlosa $180 for en vecka. Namde jag att rummen luktar nat av en blandning av musbajs och kattpiss? 1 av tjejerna pa mitt 6dormsroom fick jobb. 3 av dom forsvann mystiskt nog fran listan. Receptionen sa att de inte kan halla reda pa alla manniskor, men det ar vad vi betalar for. Jobben ar usla, fast det kanske alla fruktfarmer ar? 2.50/bin dar man star bojd och plockar zucchini kanske bara en timme/dag och forstor rygg, hander, armar och ben for en dalig lon. Nej tack.
Eftersom man inte far stanna ens 1 minut efter man har checkat ut sa bestamde jag mej for att ta en buss pa morgonen. kl 6.45 innan receptionen ar oppen, detta betyder att jag maste checka ut kvalle innan. pa normala hostel far man depositionen tillbaka och far behalla lakanen och nyckeln och lamnar det morgonen efter i en liten lada eller nat. Men nej, har skulle man lamna allt, lakan, bestick, tallrik och nyckel. Men jag har anda tillgang till rummet som jag inte kan komma in i pa egen hand. Det dummaste jag har hort. Depositionen var valdigt hog. Antingen fick man lamna sitt pass eller 50 dollar. I vanliga fall ar det 10 eller 20. Eftersom alla som aker till ett working hostel i bundaberg ar det inte alla som kan lagga 50 dollar pa en deposition om man inte ens far ett jobb. Jag lamnade mitt pass. Om man inte sager till tre dagar innan man ska lamna fangelset sa drar de in depositionen. Betyder det da att de behaller mitt pass? Det enda som var bra med stallet var att det lag mittemot busstationen sa det tog inte sa lang tid att ta sej darifran!
AK INTE TILL BUNDABERG OCH BO INTE PA BUNDABERG BACKPACKERS!
L.
De forvanta sig att man ska ga upp mitt i natten och satta sig pa de fula bla stolarna, fa sitt namn uppskrivet pa en lapp och sen vanta pa att nan kanske inte dyker upp. Annars far man ga och lagga sig igen. De sa att jag skulle fa jobb direkt nar jag kom, men vantelistan ar lang, riktigt lang. Och det fick man inte veta forran efter man hade betalat hutlosa $180 for en vecka. Namde jag att rummen luktar nat av en blandning av musbajs och kattpiss? 1 av tjejerna pa mitt 6dormsroom fick jobb. 3 av dom forsvann mystiskt nog fran listan. Receptionen sa att de inte kan halla reda pa alla manniskor, men det ar vad vi betalar for. Jobben ar usla, fast det kanske alla fruktfarmer ar? 2.50/bin dar man star bojd och plockar zucchini kanske bara en timme/dag och forstor rygg, hander, armar och ben for en dalig lon. Nej tack.
Eftersom man inte far stanna ens 1 minut efter man har checkat ut sa bestamde jag mej for att ta en buss pa morgonen. kl 6.45 innan receptionen ar oppen, detta betyder att jag maste checka ut kvalle innan. pa normala hostel far man depositionen tillbaka och far behalla lakanen och nyckeln och lamnar det morgonen efter i en liten lada eller nat. Men nej, har skulle man lamna allt, lakan, bestick, tallrik och nyckel. Men jag har anda tillgang till rummet som jag inte kan komma in i pa egen hand. Det dummaste jag har hort. Depositionen var valdigt hog. Antingen fick man lamna sitt pass eller 50 dollar. I vanliga fall ar det 10 eller 20. Eftersom alla som aker till ett working hostel i bundaberg ar det inte alla som kan lagga 50 dollar pa en deposition om man inte ens far ett jobb. Jag lamnade mitt pass. Om man inte sager till tre dagar innan man ska lamna fangelset sa drar de in depositionen. Betyder det da att de behaller mitt pass? Det enda som var bra med stallet var att det lag mittemot busstationen sa det tog inte sa lang tid att ta sej darifran!
AK INTE TILL BUNDABERG OCH BO INTE PA BUNDABERG BACKPACKERS!
L.
onsdag 21 april 2010
waaaay!
Nu ar jag i Brisbane. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om stan. Alla har sagt att det ar en skitstad som man inte ska stanna mer an tva dagar i. Men se horde jag nagra som alskade stan. Man ska val inte lyssna for mycket pa alla andra. Sa snart ska jag ge mig ut till city och se vad jag tycker. An sa lange har jag bara varit runt omkring hostelet i South Brisbane och det har val inte gett sa sarskilt stort intryck. I ovrigt har jag forsokt hitta ett jobb. Letat dagarna i anda. Nu har jag nog hittat nat sa det ar bara att halla tummarna! Jag ska skriva om vad jag har varit med om emellan Byron Bay och Brisbane, senare, det ar sanerligen ingen solskenshistoria... Men den hade ett fint slut! Men nu ska jag ut!
Tjoo!
L.
Tjoo!
L.
söndag 4 april 2010
update!
Har inte skrivit pa ett tag nu. Efter Adelaide som var riktigt mysigt tack vare Rhi och Micelle sa akte jag fran Adelaide till Melbourne via the Great ocean road pa en guidad busstur, med Going South. En lite grupp pa sju personer, 3 fran tyskland, en fran england, en fran schweiz och en fran nederlanderna och sa jag forstas. Vi var pa vinprovning adventurecaving dar vi klattrade genom sma hal i grottor under marken. Later kanske inte sa kul, men det var det verkligen.Sen gjorde vi ett par hajker. Grampians & MacKenziefalls. Jattefint och jattevarmt. Sov i ett 16-dorms-rum, det storsta jag nansin varit i. sag vilda koalor och fargglada faglar. Vi hade ett par himla roliga dagar tillsammans.Nar vi kom till Melbourne gick vi ut hela ganget och at pizza och drack ol och hade trevligt. Njot bara av dagarna i Melbourne eftersom jag redan har varit dar en gang. Satt i soliga parker och at frukt fran marknaden och laste bok. Harligt! Efter ett par dagar i Melbourne tog jag nattbussen till Sydney. Drygt 13 timmar pa buss, det var drygt... Stannade bara i Sydney en dag. Hamtade mitt medicare card sa nu kan jag bli sjuk utan att bli ruinerad. Men jag foredrar att forbli frisk. Traffade en hel massa svenskar i Sydney. Kandes som sverige sa jag drog vidare till Port Macquarie. Bodde pa varldens mysigaste hostel. Gick ner till havet och kollade pa solnedgangen. en tysk backpacker kom fram och pratade. Han jobbade som staty och ville visa mej en haftig grej. Tusentals fladdermoss som flog och flog. Enormt haftigt. Stod pa en bro och tittade pa dom. Sa kom en dam gaende med ett paraply, trots att det varken regnade eller var soligt. nagra minuter senare forstod jag varfor. Fladdermusbajs i mitt har! sa ackligt! Gick till stranden och Koalasjukhuset dagen efter och sen lamnade jag Port Macquarie och akte till Coffs Harbour. Annu ett ljuvligt hostel med Mexican night med fajitas sangria och mustascher. 2 svenskar fran vaxjo! woohoo. Dagarna spenderade jag pa stranden, sol bad och pepparkakor. sen kom Emma och Ryan med stora bilen och vi akte norrut. Stannade i Sandon, Yamba, Iluka, Ballina och Tweed Heads & Coolangatta. Vi hade trevliga dagar och kvallar. De stannade i Coolangatta och jag i Byron Bay som jag alskar!
L.
L.
söndag 14 mars 2010
äventyr i adelaide
Tänkte att det kanske var dags att skriva nåt här nu. Jag har varit i Adelaide sen i onsdags. Flygningen gick bra trots oerhörda förseningar. Rhi mötte upp mej och jag bodde i hennes och Michelles hus tills igår, för då åkte Rhi till Melbourne för en arbetsintervju. Men de dagarna jag spenaderade där var underbara. Att inte sova på ett hostel eller i en bil är något väldigt lyxigt. Rhi visade mej lite vad som var värt att göra, hon och Michelle tog mej till en ljusfestival, där husfasaderna var upplysta och det var så himla fint. Svårt både att förklara och få på bild, men fint var det. Dom tog mej även till deras Collagepub. Mycket trevligt! Gick lite i stan och tittade endast eftersom min väska är jättetjock och min plånbok är jättetunn. Åkte till Glenelg och kollade läget på stranden och det var faktiskt riktigt varmt. På kvällen skulle Rhi på middag med universitetet så jag hängde med Michelle och hennes vänner till the Garden. Ett sjukt mysigt ställe. En park med en massa fina saker och en härlig festivalkänsla. Jag såg samma gubbe som malin såg för 4 år sen, han som kunde andas med ögonen! Märkligt! Nu bor jag på hostel igen, men det här hostelet skulle jag gärna stanna ett tag på, det är underbart! Men det kan jag inte, för imorn väntar nya äventyr!
torsdag 4 mars 2010
surfers paradise
Idag har det äntligen blivit lite paradisväder här. Efter ett par dagar med regn och grå tunga moln. Imorse gick jag och en annan svensk tjej, Sofia ner till stranden. Vågorna var jättehöga och när vi började gå tillbaka såg vi en skylt där det stod att man inte fick gå till stranden eftersom det var livsfarligt. Vi vet inte om det var en ny lapp eller om den var kvarglömd från tsunamivarningen, men vi överlevde ju i alla fall.
Idag har jag bestämt lite mer om min framtid och än en gång insett att det inte är så lång tid kvar. Det är min 200:e dag idag och jag måste skynda mej så att jag får se allt jag vill se innan jag åker hem.
Så på onsdag bär det av till Adelaide. Jag hade tänkt hoppa över det, men nu har jag träffat så många som har sagt att det är deras favoritstad i hela Australien, så jag vill inte riktigt missa det. Och så kan jag passa på att hälsa på underbara Rhi som jag jobbade med i Darwin. Och dessutom se The Great Ocean Road som jag missade när jag var i Melbourne. Det känns som en bra plan, after all... (hur säger man det på svenska?)
L.
Idag har jag bestämt lite mer om min framtid och än en gång insett att det inte är så lång tid kvar. Det är min 200:e dag idag och jag måste skynda mej så att jag får se allt jag vill se innan jag åker hem.
Så på onsdag bär det av till Adelaide. Jag hade tänkt hoppa över det, men nu har jag träffat så många som har sagt att det är deras favoritstad i hela Australien, så jag vill inte riktigt missa det. Och så kan jag passa på att hälsa på underbara Rhi som jag jobbade med i Darwin. Och dessutom se The Great Ocean Road som jag missade när jag var i Melbourne. Det känns som en bra plan, after all... (hur säger man det på svenska?)
L.
söndag 28 februari 2010
NZ
vad vi lart oss pa nya zeeland
- Skruva alltid på korken! Vad det än är.. Schampoo, balsam, ansiktscreme, diskmedel, vatten, olja, ketchup....
- Aven om diskmedel ibland kan se ut som nåt annat än just diskmedel, så går det inte att äta.- Det går att använda 80 babywipes på tre veckor.
- Hålla sej till stigen! Annars kan det gå illa och man kan fastna på en brant avsats med grus och inte komma därifrån alternativt sticka sej på taggbuskar! Gå inte offstig!
- Lita inte på din magkänsla, för då kommer du aldrig göra nåt så kul som Bungy Jump eller Swing.
- Det går inte att gå på diet när man är svensk i Nya Zeeland. Alla orter heter nåt med kaka... (eller i alla fall en, Takaka. Och då gjorde vi det varje gång, Ta kaka)
- Wienerbröd är jättegott! Tur att det inte finns så goda överallt, för då hade jag blivit tjock!
- Nästan är ett bra ord! Vi har nästan gjort allt man kan göra på Nya Zeeland. Vi åkte nästan helikopter över glaciären, vi gick nästan på glaciären, vi hoppade nästan det höga bungy jumpet på 134m.
nya zeeland
Nya Zeeland-trippen blev väldigt lyckad! Kanske för att det var så oplanerat och jag inte hade hunnit få så höga förväntningar. Himla kul i alla fall! Träffade Emma och Andre redan första dagen, firade stort med att gå ut och äta gott på restaurang. Jag pratade dock mer än jag åt. Försökte hitta en bar, men icke. Det gick inte så istället gick vi hem och dagen efter åt vi pannkaksfrukost ute. Skaffade oss en van och sen var äventyren i Christchurch över. Vi körde Andre till flygplatsen och sen borjade vår roadtrip. Min och Emmas. Team Sweden's roadtrip med Svea i spetsen, vanen.
Vi styrde vanen norrut och stannade i Kaikoura. Vi gav oss ut på en lite hajk i det fina vädret i den vackra naturen. Såg sälar och fåglar. Men sen tappade vi nog bort oss. För vi hittade ingen stig, sen trodde vi att vi hittade den, gick upp en bit och sen försvann den. Emmas häftiga superskor tog henne upp för den grusiga branten och jag stod kvar som Bambi på hal is på alla fyra. Emma stod lugnt och skrattade, filmade och tog kort medan jag kämpade för livet och såg mitt liv passera i revy. Men sen hjälpte hon mej och vi skuttade lätt över staketet som man inte fick gå utanför. Den natten sov vi i vanen på stranden. Mysigt.
Fortsatte sen norrut mot Blenheim och då körde jag, första och enda gången, men det gick faktiskt bra om jag får säga det. Snabbt, kanske därför jag bara körde en gång. Men jag var väldigt förvirrad över att köra på fel sida av vägen och Emma skötte det väldigt bra! Jag var ju upptagen med kartläsningen....
Någonstans kom vi nog lite fel för helt plötsligt var vi på en smal krokig väg högt upp i bergen. Emma fick svindel och jag blev åksjuk, men vi hade ju i alla fall fin utsikt. OM det inte hade varit dimmigt! Det var som en vit vägg. Men vi kom igenom dimman, såg lite otrolig utsikt innan vi nådde Picton. Där vi också duschade för första gången, det var underbart! Picton var fint, men vi gav oss ändå ut utanför stan till Queen Charlotte Track. Det var en sån fin dag så vi bestämde oss för att hyra en kajak. Det är inte länge vi hinner paddla innan det börjar regna och på några minuter är vi dyngsura! Efter ett tag ger vi upp och paddlar in mot stranden, när vi nästan är inne börjar solen skina och vi ger oss ut en liten stund till, men sen börjar det regna igen och då ger vi upp, på riktigt. Efter det stoppet blev det en hel del körning. Tills vi nådde Havellock, en liten ministad där vi stannade av en enda anledning, MUSSLOR! Gud vad gott det var! 2 stora grytor, den ena med vitlök, vitt vin & örter och den andra med blue cheese, vitt vin & persilja. och mycket vin till det. När Mussle Pot stängde fortsatte vi till den lokala puben där snittåldern var 50+ och en Elvis-imitatör spelade. Jag blev besviken på att det inte var den riktiga Elvis så vi gick hem till Svea, sov och körde mot Richmond och sen mot Abel Tasman National Park och Farewell Spit som är det nordligaste spetsen på den södra ön. Där åkte vi på guidad tur med en massa pensionärer. Lyssnade på guiden som pratade om stenar, fiskar, sand och fåglar. Låter inte som nåt speciellt, men det var verkligen värt det! och så fick man ju kaka och kaffe.
Nästa stopp blev Marahau där vi sov intill vägen och gick en promenad på tre timmar i nationalparken. Regnet föll och vi körde till en goldmine. Betalade $5 och gick en liten runda. Sen blev det pankaksstenar i Punakaiki. Himla häftigt!
Det blev kallare och kallare och vi närmade oss glaciärerna. Sanna backpackers som vi är så valde vi den billigaste av de två. och nöjde oss med ett dopp i Glacier Hot Pools i Franz Josef. Underbart! Så efter det körde vi mot Fox för att boka en glaciärvandring och det var naturligtvis fullbokat. Vi bokar en helikoptertur med landning och väntar en hel dag. Det blir inställt pga dimma. Så vi kör ut där själva går så långt man får gå utan guide och känner oss ganska nöjda med det. Vi kunde inte stannat längre för då hade vår tidsplan spruckit!
Hann ända fram till Lake Wanaka innan mörkret föll, stannade på en ödslig camping intill sjön utan någon täckning på mobilen. Sov gott och lite för länge. När vi vaknade var det inte många bilar kvar. Satte oss i bilen för att köra, men inget händer. Bilen är död, inget batteri och vi har ingen täckning mitt ute i ingenstans. Jag går runt och frågar ett par gubbar, men ingen tycks veta nåt om bilar mer än att de har fyra hjul och rullar. Sista gubben frågar jag lite ledset och han säger att han kan försöka titta på det. Han konstaterar att batteriet är dött och att vi måste ringa nån. Men sen hämtar han en annan kille och de puttar igång den. Den startar! och vi blir så glada, vi vågar inte stanna på ett tag och därför är alla bilder jag har på Lake Wanaka helt suddiga, eftersom jag tog dem genom vindrutan. Fick nästan bensinstopp och som grädde på moset surnade vår longlife-milk och förstörde allt i vår kylväska. Efter denna omtumlande dag ville jag inte hoppa från en bro, så istället bokade jag tid dagen efter.
Vi köpte finfin frukt och grönsaker och lagade såååå god mat med världens finaste utsikt på en superfin camping. Jag var så nervös redan då. Trots det sov jag gott, men dagen efter gjorde jag allt för att slippa. Men Emma fick mig att göra det! och OJ! Vilken känsla! Vilken kick! Åh! Efter mitt 43m Bungyjump på Kawarau-bron i Queenstown åt jag och Emma en varsin macka och snackade med snubben som fångade upp mig i båten. Sen var det dags för nästa nervositet. Nevis Arc, en gunga med 70m fritt fall i ett 120m långt rep 160m över marken med ett sving på totalt 300m, tillsammans med Emma som är höjdrädd. Videon är så ofantligt rolig! Jag skrattar bara jag tänker på det! Adrenalinkickade och stolta över oss själva satte vi oss i bilen och körde långt och länge, ända till Milford Sound i kolmörker med en sovande kartläsare (jag). När vi vaknade visste vi inte riktigt vart vi befann oss. Vi tog en guidad båttur, drack kaffe och doppade kaka. Milford Sound var väldigt fint trots regnet, eller tack vare regnet skulle jag vilja säga. Bodde på en fin camping och insåg att vi inte hade nån bensin och pumparna där ute hade inte funkat på 5 år, men det kunde ju inte vi veta. (jag tänker inte ens nämna den stora skylten vi måste ha missat!) Vi fick i alla fall reda på att det fanns en nöd-bensinstation. dit körde vi när mätaren var under tom tank. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Körde igenom en enfilig tunnel och hoppades på att den inte skulle stanna. Men vi klarade det och var sa glada.
Körde mot Dunedin och plockade upp en liftare. En tjej med blått hår som gillade stenar, var vegeterian, dödade fiskar, jobbade på båt och hade en possum som husdjur. Hon bjöd oss på kaffe i sitt smutsiga hem. och vi klappade katter och possum.
Körde vidare mot Oamaru och sov på en camping. Sen körde vi ut på landet till Jenny, Jeff, Hanna och Erik. Jenny var svensk och de hade får och kor och världens finaste trädgård. Jag kände mej som en stadsbrud när vi stod och tittade på när fåren klipptes och skickades till slakt. Men det var faktiskt intressant att se. Sen tog Jeff med mej och Emma ut på åkrarna på en fyrhjuling. Himla skoj! Vi fick minsann också köra. Sen blev det middag hemma i huset efter lek med barnen. Plommonpaj till efterrätt och sen badade vi i deras bubbelbad utomhus. Lovely! Dagen efter var vi med och vägde och vallade kor. Spännande! Sen åt vi lunch och tackade Jenny & Jeff för allt. Sen körde vi tillbaka till Christchurch och åkte i fängelse efter att ha lämnat tillbaka bilen. Nä, ni behöver inte oroa er där hemma, det var bara hostelet som hade varit ett gammalt fängelse. Sjukt häftigt och ett av de finaste hostelen jag har varit på hittills. Vi gick till Copenhagen Bakery och drack riktigt kaffe och åt fralla och wienerbröd, för mej i plural. (ooooups) Helt otroligt gott. Vårt Nya Zeeland-äventyr slutar med tvätt, pack och slödag i fängelset innan vi åker tillbaka till kära Australien och skiljs åt.
Men det blir nog reunion snarare än vi kan ana...
L.
Vi styrde vanen norrut och stannade i Kaikoura. Vi gav oss ut på en lite hajk i det fina vädret i den vackra naturen. Såg sälar och fåglar. Men sen tappade vi nog bort oss. För vi hittade ingen stig, sen trodde vi att vi hittade den, gick upp en bit och sen försvann den. Emmas häftiga superskor tog henne upp för den grusiga branten och jag stod kvar som Bambi på hal is på alla fyra. Emma stod lugnt och skrattade, filmade och tog kort medan jag kämpade för livet och såg mitt liv passera i revy. Men sen hjälpte hon mej och vi skuttade lätt över staketet som man inte fick gå utanför. Den natten sov vi i vanen på stranden. Mysigt.
Fortsatte sen norrut mot Blenheim och då körde jag, första och enda gången, men det gick faktiskt bra om jag får säga det. Snabbt, kanske därför jag bara körde en gång. Men jag var väldigt förvirrad över att köra på fel sida av vägen och Emma skötte det väldigt bra! Jag var ju upptagen med kartläsningen....
Någonstans kom vi nog lite fel för helt plötsligt var vi på en smal krokig väg högt upp i bergen. Emma fick svindel och jag blev åksjuk, men vi hade ju i alla fall fin utsikt. OM det inte hade varit dimmigt! Det var som en vit vägg. Men vi kom igenom dimman, såg lite otrolig utsikt innan vi nådde Picton. Där vi också duschade för första gången, det var underbart! Picton var fint, men vi gav oss ändå ut utanför stan till Queen Charlotte Track. Det var en sån fin dag så vi bestämde oss för att hyra en kajak. Det är inte länge vi hinner paddla innan det börjar regna och på några minuter är vi dyngsura! Efter ett tag ger vi upp och paddlar in mot stranden, när vi nästan är inne börjar solen skina och vi ger oss ut en liten stund till, men sen börjar det regna igen och då ger vi upp, på riktigt. Efter det stoppet blev det en hel del körning. Tills vi nådde Havellock, en liten ministad där vi stannade av en enda anledning, MUSSLOR! Gud vad gott det var! 2 stora grytor, den ena med vitlök, vitt vin & örter och den andra med blue cheese, vitt vin & persilja. och mycket vin till det. När Mussle Pot stängde fortsatte vi till den lokala puben där snittåldern var 50+ och en Elvis-imitatör spelade. Jag blev besviken på att det inte var den riktiga Elvis så vi gick hem till Svea, sov och körde mot Richmond och sen mot Abel Tasman National Park och Farewell Spit som är det nordligaste spetsen på den södra ön. Där åkte vi på guidad tur med en massa pensionärer. Lyssnade på guiden som pratade om stenar, fiskar, sand och fåglar. Låter inte som nåt speciellt, men det var verkligen värt det! och så fick man ju kaka och kaffe.
Nästa stopp blev Marahau där vi sov intill vägen och gick en promenad på tre timmar i nationalparken. Regnet föll och vi körde till en goldmine. Betalade $5 och gick en liten runda. Sen blev det pankaksstenar i Punakaiki. Himla häftigt!
Det blev kallare och kallare och vi närmade oss glaciärerna. Sanna backpackers som vi är så valde vi den billigaste av de två. och nöjde oss med ett dopp i Glacier Hot Pools i Franz Josef. Underbart! Så efter det körde vi mot Fox för att boka en glaciärvandring och det var naturligtvis fullbokat. Vi bokar en helikoptertur med landning och väntar en hel dag. Det blir inställt pga dimma. Så vi kör ut där själva går så långt man får gå utan guide och känner oss ganska nöjda med det. Vi kunde inte stannat längre för då hade vår tidsplan spruckit!
Hann ända fram till Lake Wanaka innan mörkret föll, stannade på en ödslig camping intill sjön utan någon täckning på mobilen. Sov gott och lite för länge. När vi vaknade var det inte många bilar kvar. Satte oss i bilen för att köra, men inget händer. Bilen är död, inget batteri och vi har ingen täckning mitt ute i ingenstans. Jag går runt och frågar ett par gubbar, men ingen tycks veta nåt om bilar mer än att de har fyra hjul och rullar. Sista gubben frågar jag lite ledset och han säger att han kan försöka titta på det. Han konstaterar att batteriet är dött och att vi måste ringa nån. Men sen hämtar han en annan kille och de puttar igång den. Den startar! och vi blir så glada, vi vågar inte stanna på ett tag och därför är alla bilder jag har på Lake Wanaka helt suddiga, eftersom jag tog dem genom vindrutan. Fick nästan bensinstopp och som grädde på moset surnade vår longlife-milk och förstörde allt i vår kylväska. Efter denna omtumlande dag ville jag inte hoppa från en bro, så istället bokade jag tid dagen efter.
Vi köpte finfin frukt och grönsaker och lagade såååå god mat med världens finaste utsikt på en superfin camping. Jag var så nervös redan då. Trots det sov jag gott, men dagen efter gjorde jag allt för att slippa. Men Emma fick mig att göra det! och OJ! Vilken känsla! Vilken kick! Åh! Efter mitt 43m Bungyjump på Kawarau-bron i Queenstown åt jag och Emma en varsin macka och snackade med snubben som fångade upp mig i båten. Sen var det dags för nästa nervositet. Nevis Arc, en gunga med 70m fritt fall i ett 120m långt rep 160m över marken med ett sving på totalt 300m, tillsammans med Emma som är höjdrädd. Videon är så ofantligt rolig! Jag skrattar bara jag tänker på det! Adrenalinkickade och stolta över oss själva satte vi oss i bilen och körde långt och länge, ända till Milford Sound i kolmörker med en sovande kartläsare (jag). När vi vaknade visste vi inte riktigt vart vi befann oss. Vi tog en guidad båttur, drack kaffe och doppade kaka. Milford Sound var väldigt fint trots regnet, eller tack vare regnet skulle jag vilja säga. Bodde på en fin camping och insåg att vi inte hade nån bensin och pumparna där ute hade inte funkat på 5 år, men det kunde ju inte vi veta. (jag tänker inte ens nämna den stora skylten vi måste ha missat!) Vi fick i alla fall reda på att det fanns en nöd-bensinstation. dit körde vi när mätaren var under tom tank. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Körde igenom en enfilig tunnel och hoppades på att den inte skulle stanna. Men vi klarade det och var sa glada.
Körde mot Dunedin och plockade upp en liftare. En tjej med blått hår som gillade stenar, var vegeterian, dödade fiskar, jobbade på båt och hade en possum som husdjur. Hon bjöd oss på kaffe i sitt smutsiga hem. och vi klappade katter och possum.
Körde vidare mot Oamaru och sov på en camping. Sen körde vi ut på landet till Jenny, Jeff, Hanna och Erik. Jenny var svensk och de hade får och kor och världens finaste trädgård. Jag kände mej som en stadsbrud när vi stod och tittade på när fåren klipptes och skickades till slakt. Men det var faktiskt intressant att se. Sen tog Jeff med mej och Emma ut på åkrarna på en fyrhjuling. Himla skoj! Vi fick minsann också köra. Sen blev det middag hemma i huset efter lek med barnen. Plommonpaj till efterrätt och sen badade vi i deras bubbelbad utomhus. Lovely! Dagen efter var vi med och vägde och vallade kor. Spännande! Sen åt vi lunch och tackade Jenny & Jeff för allt. Sen körde vi tillbaka till Christchurch och åkte i fängelse efter att ha lämnat tillbaka bilen. Nä, ni behöver inte oroa er där hemma, det var bara hostelet som hade varit ett gammalt fängelse. Sjukt häftigt och ett av de finaste hostelen jag har varit på hittills. Vi gick till Copenhagen Bakery och drack riktigt kaffe och åt fralla och wienerbröd, för mej i plural. (ooooups) Helt otroligt gott. Vårt Nya Zeeland-äventyr slutar med tvätt, pack och slödag i fängelset innan vi åker tillbaka till kära Australien och skiljs åt.
Men det blir nog reunion snarare än vi kan ana...
L.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)