kärleksförklaring

Det känns så konstigt att jag inte har känt Rocky i mer än ett halvår. Han är verkligen världens goaste lilla vovve. Självklart saknar jag min lilla Toffie också. Hon var en liten bestämd dam den hunden. Jag var så ledsen när mamma och pappa ringde mig i Australien och sa att hon var jättedålig. Toffie dog den 2 oktober och samma dag skickade mamma en blocket-länk tillmig med en ny lite vovve och det var första gången jag såg vår nya lilla ögonsten. Just då kände jag väl inget. Jag ville nog innerst inne inte att de skulle skaffa en valp förrän jag kom hem. Och jag trodde inte att det skulle bli något heller för den delen. Han hette då Chestnut Laban. Sen fick han namnet Diesel och nästa gång jag ringde hette han Rocky. 

bilden från blocket som jag tittade på, på YHA Darwin.

Jag fick höra om alla Rockys rackartyg Han skällde som en galning i bakgrunden när jag pratade med mamma och pappa. En gång lät det hemskt högt i bakgrunden och jag undrade vad som hände. Då var det Rocky som sprang och lekte med en pilatesboll. Jag ville så gärna bara åka hem och träffa honom. Men det kändes ju ganska dumt att göra så, innan jag var klar med utforskandet av Australien. 

27 augusti 2010 var den första gången jag träffade min lilla Rocky. Dagen när jag kom hem från Australien. Jag var nervös för att han inte skulle acceptera att jag flyttade in i hans hus, men det hade jag inte behövt. Jag blev snabbt en favorit.

Sedan dess har han inte lämnat mig många minuter. Vi går långa promenader varje dag, äter, vilar och sover tillsammans, eller han sover i alla fall i mitt rum. I lördags var jag ute i garaget och målade och då stod han inomhus och skrek för att han inte fick följa med mig ut, vet inte hur det kommer att gå när jag flyttar hemifrån... Kanske får ta honom med mig!